Utlandsjuristen

Kurs mot Friheten

Skälen till att skatteplanera

Inledning

Skatterna uppfanns på 1960-talet i Sverige. Det var då företagare, läkare och andra med goda inkomster upptäckte att det blev mindre och mindre över efter skatt och att en mäktig kontrollapparat byggdes upp. Det fanns tre reaktioner:

link

Att beklaga sig över systemets förfall och svära över de "förbannade socialisterna". Det blev lite gnälligt.
Att anpassa sig till systemet och vara glad och harmonisk, trots försämringarna.
Att göra något åt eländet.

För med facit i hand så var det ett elände ñ och en av orsakerna till att Sverige idag står med stor arbetslöshet och andra uttryck för ett förstelnat system. Företagare som ville göra något åt eländet måste, då som nu, vända sina blickar mot andra länder.

Kantonen Zug i Schweiz tog emot många, England likaså. Och flykten från Sverige har fortsatt. Men länderna dit man kan flytta har blivit fler och företagarna som lämnar Sverige eller överför verksamheten till utländska bolag har också blivit fler.

Vad som behövs är en stor omstrukturering av samhället, där man återger företagen den frihet de hade före 60-talet och ger individerna den frihet som de aldrig haft .

Förvaltningskapitalism

Nu tror jag inte att man kan skylla utvecklingen i Sverige eller i andra länder på enskilda politiska partier. Det finns något som jag kallar för förvaltningskapitalism, som i viktiga avseenden skiljer sig från den vanliga kapitalismen.

Kapitalism enligt Nationalencyklopedin: "Kapitalism (av kapital) gängse benämning på ett ekonomiskt system där produktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo och där produktionens inriktning och omfång regleras av marknadsmekanismer."

Förvaltningskapitalism ser jag som tjänstemäns och politikers strävan efter att ha största möjliga inflytande över fördelningen av samhällets resurser, vare sig de är i allmän eller privat ägo. Därigenom bereder de sig allt större makt och mer arbete, som de själva lönesätter och värderar. Man inmutar fler och fler områden, där stat, kommun och landsting skall sköta ruljangsen. Medan penningkapitalism ofta är dynamisk och reglerad av marknadskrafter, är förvaltningskapitalismen förlamande och oberoende av efterfrågan. Detta har lett till att Sverige har en bedövande stor offentlig sektor. Och den är ineffektiv.

Ett bedrövligt resonemang man för inom EU, med bland andra Sverige och Tyskland som påhejare, är talet om skatteharmonisering. Vad man egentligen vill åstadkomma är att de länder som är effektivare, bland annat just på grund av låga skatter, skall höja skatterna i paritet med de länder som är sämst på skatteområdet, och sämst när det gäller flexibilitet på arbetsmarknaden. I England har man gjort en beräkning som visar att om man skulle tvingas höja skatterna till det europeiska genomsnittet skulle detta kosta varje skattebetalare 2 000 pund per år. Ett drastiskt sätt att försämra ekonomin för såväl människor som företag och stat. Det viktigaste med jämlikheten igen är att alla skall ha det ungefär lika, även om detta leder till att alla blir förlorare. England är för övrigt ett av de mest framgångsrika länderna i Europa. Landet har faktiskt vissa likheter med USA när det gäller den ekonomiska politiken. Skattekonkurrens borde vara det som står på EU:s agenda istället för skatteharmonisering!

Samma sak har hänt i många andra länder. Byråkratin och antalet tjänstemän har ökat nästan exceptionellt mycket. Men Sverige är värst. Och nu har den svenska byråkratin också fått EU inom sin expansionssfär. Stackars vanliga människor, stackars svenskar.

Alla människor behövs faktiskt

Även om statsfinanserna är i bästa skick, leder detta inte självklart till att medborgarnas ekonomi är det. Det är ungefär som att ett företag kan göra stora vinster, medan de anställda har det dåligt ställt.

Sveriges ekonomi är på väg att bli mycket bättre, men det leder inte till att arbetslösheten sjunker nämnvärt. Detta beror på ett systemfel. Det beror inte på att det behövs färre arbetande människor i den moderna världen. Det finns massvis av saker som behöver göras i Sverige, men mängder av människor försörjs genom den skatt, som andra måste betala. I en friare marknad och i ett flexiblare samhälle skulle sakerna kunna jämna ut varandra. Det skulle finnas arbete i stort sett till alla arbetsföra och de skulle söka sig till dessa arbeten.

Någon glad utopist talar om att bara 20 procent av människorna kommer att behöva vara produktiva i framtiden. Nonsens. Jag upprepar ñ på ett ungefär ñ det Ingemar Hedenius sade en gång om religion: "Vad som för en normal människa låter som nonsens är nonsens." Det gäller här också. Sverige har tillsammans med de flesta europeiska länderna gått in för en statsstyrning som lett till arbetslöshet och höga skatter ñ och lägre effektivitet.

Sverige har lyckats bäst med att utveckla en samhällsmodell, som kommer att fortsätta att fungera dåligt. Talet om ett ekologiskt hållbart samhälle är bara beteckningen på ett centralstyrt samhälle med nya, fräscha stollerier blandade med de gamla beprövade tokerierna. En något uppgiven man från näringslivet föreslog att kungen skulle ändra sitt valspråk till "Ur Sverige i tid". Det ligger någonting i det, när det gäller företagare och andra dynamiska människor .

Polisväsendet ett bra exempel

Ett exempel på en sektor som är ineffektiv och som är offentlig, är polisväsendet. Det finns mer administrativ personal bakom varje polisman än i något annat land, vad jag vet. Andelen brott som klaras upp är låg, jämfört med andra länder. Sådant tär naturligtvis på yrkesstoltheten och moralen. Polismannen/ kvinnan som sådan är säkert i grunden inte sämre än i andra länder. Det sägs att den nya organisationen för polisväsendet ännu inte har "satt sig" och att allt snart blir bra. Det tror jag inte alls. Jag är säker på att förvaltningskapitalismen ñ och dåligt politiskt chefskap är anledningen. En industri med motsvarande problem skulle gå i konkurs, eller också skulle aktieägarna sparka ut de dåliga cheferna och sätta dit någon som kunde göra jobbet.

Detta var en utvikning, men ett bra exempel på hur samhällsorgan blir ineffektiva: ohämmad expansionslust, bristande vilja och oförmåga hos de politiska makthavarna att tygla utvecklingen .

Höga inkomster och frihet är bra!

När det gäller beskattning verkar däremot den politiska viljan vara obruten. Fördelningspolitik är det som gäller. OK för den. Men gör den rimlig. Det som en gång satte fart på det svenska företagandet var att man kunde tjäna ordentligt med pengar och att man hade stor frihet. Det som bröt trenden på 60-talet var att man kringgärdade företagandet med en byråkrati som var för jobbig och tidsödande. Och för att man ville ta frukterna av arbetet från dem som var dynamiska och produktiva.

Det är en stor uppgift att ändra på de nu existerande förhållandena. Det är nog inte troligt att det sker i den här generationen heller.

När den normala ekonomin inte fungerar

Nätverk och svartarbete är ett bevis på att den normala ekonomin inte fungerar. Om vi går till ytterlighetsexempel som Kuba, ser vi att nätverket är ett måste för att överleva. Någon känner någon som bor på landet och som kan leverera grönsaker, kött och andra baslivsmedel. Detta bytes mot tjänster, verktyg och stadens mer sofistikerade varor. Alla behöver vara med i ett nätverk för att överleva. Den "normala" ekonomin duger inte till att försörja medborgarna.

Nätverksmodellen existerar också i Sverige och i andra högskatteländer. Speciellt på landsorten och bland hantverkare och företagare som betjänar allmänheten. Man byter tjänster med varandra. På så sätt kan man ha en hyfsad ekonomi trots hög total beskattning. De yrkesgrupper som inte har någon plats i sådana nätverk; sjukvårdspersonal och industriarbetare, för att ge ett par exempel, har det ofta svårt ekonomiskt ñ i varje fall om man inte är två i en familj som arbetar. Dessa kategorier får betala varje vara och tjänst till fullt pris och med beskattade pengar.

Det har på sistone talats en del om moral, eller brist på sådan, i samband med städfirmor som har använt sig av svart arbetskraft ñ eller enskilda som har haft anställda som inte skattat för sin inkomst. Usch och fy, säger man gärna. Det är enkelt, då har man tagit ståndpunkt ñ och så slipper man tänka mer på saken.

Verkligheten är den, att det är den höga totala beskattningen som driver fram både svartarbete och nätverk. De tillåter ekonomin att fortsätta att fungera någorlunda och ger många människor en hyfsad standard trots förlamande kostnader och beskattning. Företeelser som svartarbete, nätverk och annat skattefusk kommer inte att försvinna förrän skatten sänks till noll. En vettigare total beskattning skulle dock reducera behovet av nätverk och svartarbete. En större del av ekonomin skulle bli synlig. Vinnarna skulle bli de som nu inte har möjlighet att vara med i "underground"-ekonomin. Då skulle man inte behöva skriva och tala så mycket om moral och omoral. Det skulle inte kosta så mycket att hålla en hög moral. Idag är det jättedyrt .

Den stora myten om skatteplanering

En av de stora myterna är att om man över en natt skulle stoppa all skatteplanering, skulle enorma vinster erhållas för samhället. Det är sant att man kortsiktigt skulle få in pengar. Dessa pengar skulle emellertid också distribueras till de starkaste intressegrupperna av ñ låt oss erkänna det ñ oftast ekonomiskt okunniga och därtill populistiska politiker. Vi skulle få ett likadant Sverige som vi nu har, men med högre siffror, det vill säga högre BNP och dylikt. Den relativt sett effektiva "skatteplanerar"-ekonomin skulle vara borta. Och med den en stor andel företagare som tidigare lyckats kompensera sig för det värsta politiska oförståndet. Läsarna får använda sin fantasi för att tänka ut resten.

Vända bort blicken från det verkliga problemet

Man kan misstänka att massmedia ingått ett symbiotiskt förhållande med makthavarna. Istället för att bevaka dessa, (ja, ja, visst schavotterar enskilda politiker som klantat sig med kontokort, lägenhetsaffärer och dylikt) bevakar man istället makthavarnas intressen. Legitimiteten hos det politiska systemet ifrågasätts sällan av vanliga journalister. Massmedia hjälper till att vända bort blicken från den stora misshushållning som pågår både när det gäller människor och företag. Om man gör det för att man inte vet bättre eller för att det säljer bättre, är svårt att avgöra.

Massmedia är en mycket effektiv opinionsbildare ñ den som ger sig ut bland folk finner att människors uppfattningar om saker och ting ofta överensstämmer med dagens eller gårdagens Aftonbladet eller Expressen. De flesta läser helt enkelt inte insiktsfulla artiklar skrivna av ekonomer och samhällsvetare. (De har sina förebilder i politikerna, av vilka flertalet varken läser avancerad utländsk press eller utländsk press över huvud taget.) Med begränsad bildning är det också svårt att förstå hur ett samhälle fungerar. Därtill kan politisk tro göra en blind.

Sverige är ditt, inte statens eller skattemyndighetens!

Självklart läcker det mycket pengar till utlandet. Förvånansvärt många fullgör ändå vad de uppfattar som sina skyldigheter gentemot landet och dess myndigheter. I sammanhanget kan jag inte låta bli att citera en text av Jan Ohlson ur Blue Sky 97/98.

"En svensk tiger" Utländska forskare har gång på gång konstaterat att i inget annat land i västvärlden, har av myndigheterna anställda planerare, uppnått en sådan auktoritet. Det centralt, kollektivt fattade besluten anses allmänt garantera den mest rättvisa ordningen. Detta fick den finlandssvenska författarinnan Marianne Alopaeus att utbrista:

"Varför säger människorna inte ifrån? Varför underkastar de sig? Det är ju sist och slutligen deras land, inte statens och skattemyndighetens."

Svaret är att svenskar säger ifrån på sitt eget tysta sätt. Det finns en rejält stor svartekonomi inom landet, värderad till allt mellan 5 till 18 procent av BNP. Mängder av kapital har lämnat och lämnar Sverige. Företag och företagare förskjuter sin verksamhet mot utlandet. Kort sagt, man röstar på ett eller annat sätt med fötterna. De som av en eller annan anledning inte har denna valfrihet får anpassa sig till ett samhälle där arbetslöshet, "gå-på"-kurser och bidragstagande är väsentliga beståndsdelar.

Det saknas inte åsikter och idéer (inom LO och vänsterpartiet finns de stora experterna) om hur man får ut ett någorlunda bra liv på det offentligas bekostnad, trots hög arbetslöshet.

Bolagsbeskattning är onödig

En tanke som sakta börjar ta form är att bolagsbeskattningen kanske inte behövs alls. Många länder, till exempel Irland och England, är på väg att sänka den radikalt till i storleksordningen 10 procent. Detta avser alla inkomstlägen när det gäller Irland och för de lägre inkomstlägena när det gäller England. Av hänsyn till väljarna törs man inte gå fullt ut och sänka till noll, även om detta skulle vara det mest fördelaktiga för alla.

Fördelen med att inte ha någon bolagsskatt är att företaget har möjlighet att expandera snabbare, anställa flera, göra större vinster, konsolidera, konkurrera bättre etcetera. Vad många kanske inte tänker på är att bolagsskatten i realiteten alltid betalas av siste man, det vill säga av konsumenten. Att börja med att ta ut skatten högst upp i kedjan, till exempel av producentföretagen, medför effektivitetsförluster eftersom skatten skall transporteras vidare nedåt.

Den som köper varan för vidareförädling eller distribution måste betala ett högre pris, skatt måste redovisas igen och så vidare. Det billigaste administrativa sättet är faktiskt att slutkonsumenten betalar skatten, i gengäld får denne varorna/tjänsterna till ett lägre pris, vilket mer än väl kompenserar den eventuellt högre skatten. Det är emellertid inte säkert att skatten skulle bli högre eftersom företagen skulle ha större resurser att expandera och därmed anställa personal. Skatten skulle då fördelas på fler personer och färre arbetslösa skulle behöva försörjas .

Skatteparadisen existerar för att de behövs

Här kommer världens längsta citat. (Nja, det är inte riktigt sant. I avhandlingar och vetenskapliga uppsatser finner man ibland citat som är både en och två sidor långa.) I ett nummer av Skatte-Nytt publicerades en artikel med rubriken "Löpande delägarbeskattning av utländska bolag", av Lars-Erik Wenehed (verksam vid Comtax AB, Helsingborg) som mycket tydligt visar på offshorebolagens användbarhet.

/... /Som har framgått är det tämligen enkelt för den skattskyldige att undgå att bli löpande beskattad för inkomster i en utländsk juridisk person. Det är väl snarare så att med de brister som lagstiftningen har, krävs det aktiv planering för att omfattas av denna och inte för att undgå denna.

Vissa av de påpekade bristerna är det tämligen lätt att åtgärda. Jag vill dock hävda att detta inte skulle medföra att fler ägare till utländska juridiska personer blir löpande beskattade. Detta eftersom, i de flesta fall bolag i "skatteparadis" utnyttjas i det syfte som lagstiftaren vill förhindra, nämligen att skjuta upp beskattningen av inkomst, avses från den skattskyldiges sida ett evigt uppskjutande av beskattningen. I detta perspektiv har lagstiftningen marginell betydelse eftersom det saknas möjlighet att kontrollera att den efterlevs. "Skatteparadisen" erbjuder nämligen inte enbart skattefrihet utan även frihet från insyn och frihet att välja ägare. Något tillspetsat kan man säga att CFC-regler angriper symptomen i stället för orsaken. Enda vägen att komma till rätta med transaktioner med "skatteparadis" är att avskaffa "skatteparadisen", vilket dock inte, för närvarande, är i linje med världssamfundets uppfattning. Idag finns det och uppstår nämligen fler "skatteparadis" än någonsin.

Flertalet av dessa finns på s k utvecklade staters territorium eller har på annat sätt välsignats av dessa. Uppfattningen att "skatteparadisen" existerar mot övriga staters vilja är direkt felaktig, eftersom dessa endast kan existera med omvärldens goda minne. Dock existerar utan tvekan en dubbelmoral eftersom stater som tillåter, beskyddar eller hyser "skatteparadis" inom sitt territorium på alla sätt försöker förhindra att de egna medborgarna får fördel av "skatteparadisen"./... /

/... /Denna utveckling mot fler "skatteparadis" är naturligtvis inte något som staterna i sig önskar men tvingas till för att få tillgång till den allt större del av världens kapital som söker sig till lågskatteländer. /... /

Ord och inga visor ñ och samma uppfattningar som jag under många år har framfört, bland annat i nyhetsbrevet Skatte-Trycket. Jag citerar ytterligare ett par rader ur Weneheds artikel: / ... /Jag menar att Sveriges huvudintresse då det gäller "skatteparadis" skall vara att förhindra att inkomster genererade i Sverige undandras beskattning i Sverige genom att överföras till skatteparadis./ ... /

Lagreglerna för detta finns redan och enligt min uppfattning är det direkt olämpligt att fakturera svenska bolag från offshorebolag, eftersom detta väcker skattemyndighetens intresse till exempel vid en revision. Vissa länder kring Medelhavet accepterar skatteparadisbolag, men de företag som gör en utbetalning till ett sådant skall hålla inne en viss skatt, vanligen 25 procent, som inbetalas till skattemyndigheten. En pragmatisk inställning som ger faktiska skatteintäkter och ändå blir skatten uthärdlig för den som arbetar för ett offshorebolag. Den svenska principen med fast driftställe är långt mer ineffektivt. Mobila telefoner och lika mobila datorer gör det många gånger omöjligt att avgöra varifrån verksamheten bedrivs.

Enligt min uppfattning är den bästa användningen av ett offshorebolag att genom det äga egendom, rättigheter, bedriva aktiehandel och liknande. Detta gäller svenskar som skattemässigt är bosatta i Sverige. Offshorebolag kan även användas för affärsverksamhet utanför hemlandet, speciellt utanför Europa, men i många fall är momsregistrering ett krav och då blir det besvärligare. Det är dock fullt möjligt att skaffa en VAT-agent för offshorebolag. Ett bättre förfarande är att istället ha ett vanligt europeiskt bolag, som arbetar som agent för offshorebolaget.

Det finns tillräckligt många bra lösningar som är hållbara, även om de öppet redovisas, för att de allra flesta med någon form av internationell verksamhet inte skall behöva betala skatt över hövan. Felet är bara att dessa lösningar kostar en del och att många, av vad jag skulle kalla girighet, tar till de alltför enkla lösningarna. Alltså att fakturera det egna svenska bolaget eller kundernas bolag från offshorebolag, utan att det kanske finns så mycket annat än luft som underlag bakom fakturorna.

Personligen tycker jag inte att det är oskäligt att betala en total skatt på låt oss säga 25ñ30 procent av inkomsterna. Eftersom den svenska beskattningen av företagare har passerat gränsen för det löjliga, anser jag att det närmast är en plikt att se till att inte mer skatt än dessa 25ñ30 procent betalas. Men det skall göras på ett intelligent och lagligt sätt .

Ofta enkelt sänka skattenivån

För den som vill är det rätt enkelt att sänka skatten till en rimlig nivå på ett i det närmaste riskfritt och lagligt sätt. Detta under förutsättning att man arbetar internationellt.

Offshorebolag är användbara på många sätt, även för dem som bor i Sverige - dock är bolagen inte lämpade för affärsverksamhet inom Sverige. Men har affärerna internationell karaktär kan offshorebolag fungera bra, speciellt om de har en momsagent. De är inte illegala i något avseende, och det går att undvika eller minska beskattningen i Sverige, även utan att tillgripa anonymitetsskyddet. Moderbolaget kan och bör oftast läggas utanför Sverige. Detta för att lindra effekterna av ryckigheten och företagarfientligheten i den svenska politiken (blir det för besvärligt går det alltid att flytta ut ur landet, med möjliga skattefördelar).

Eftersom det inte finns några tecken på att man i Sverige, i någon större utsträckning, avser att positivt ändra sin politik gentemot företagare, kommer problemen med viljan att driva företag och betala skatt successivt att öka. LO är en stor aktör och hindrar socialdemokratiska politikers eventuella önskan att driva en politik som anknyter till omvärldens. Stora problem är alltså att vänta vid nästa lågkonjunktur. Sverige är i många avseenden ett bra och välordnat land. Kanske för mycket gnäll ibland, istället för rejäla protester. Politikerna är möjligen sämre utbildade och okunnigare än sina centraleuropeiska kollegor. Korruptionen tror jag inte är så omfattande. Förvaltningen sägs lida av sjukan att för många är politiskt tillsatta och ej har den långa erfarenhet som behövs för att moderera illa genomtänkta politiska beslut. Jag gillar Sverige och svenskarna, men inte tillräckligt för att bosätta mig där igen. I varje fall inte innan det kommer nya toner ur den politiska pipan .

Varför anses det fult (fint) att skatteplanera?

Jag har läst Stellan Björks bok Ikea entreprenören affärsidén kulturen om Ingvar Kamprad och Ikea. Vad som intresserade mig mest var inte Ingvar Kamprad som person, utan varför hans koncept blev så starkt. Skälet till att jag köpte boken var en recension i Dagens Nyheter med rubriken "Välplanerad skatteflykt". Recensenten, och författaren med för den delen, var så indoktrinerade i att det är oetiskt att skatteplanera, att de inte såg att det Ingvar Kamprad åstadkommit var hundratals gånger viktigare än att betala onödigt mycket skatt! Lite nyfiken var jag också på om det fanns något att lära på skatteplaneringsområdet. Men det gjorde det inte. Författaren hade, kanske av naturliga skäl, svårt att tränga bakom hur bolagsstrukturen runt Ingvar Kamprad såg ut. Det kan också vara svårt för en person, som inte är förtrogen med avancerad skatteplanering, att se vad som är möjligt och inte möjligt.

Vad boken trots allt klart visade för den som hade oförvillad syn, var att om en entreprenör får använda vinsterna för konsolidering och expansion kommer företaget att bli mycket starkare och bättre än om vinsterna skattas bort. Skatter kommer att betalas i alla fall, från de anställda, som annars skulle ha varit arbetslösa. Stat och kommun får skatt istället för att behöva betala ut bidrag. Att låta företag växa ger många synergieffekter: underleverantörer får jobb och kan anställa, flera kan konsumera mera, punktskatter kan betalas ñ ökad dynamik överhuvudtaget.

Att genomföra låga skattesatser för företag och företagare i Sverige torde inte vara politiskt möjligt, även om politikerna ñ mot förmodan ñ skulle inse att det lönar sig. Därför återstår det att göra som Ingvar Kamprad och en mängd andra företagare har gjort. Dra sig utanför Sverige med en del av verksamheten, sätta upp skatteeffektiva bolagsstrukturer och se till att högskatteländer får så lite kontroll som möjligt. Om inte Ingvar Kamprad hade handlat som han gjorde i skattehänseende, skulle knappast Ikea ha varit ett världsbegrepp idag.

Därför är skatteplanering bra

Under mina år utomlands, som nu börjar bli rätt många, har jag hjälpt bland andra svenskar med emigrationer och skatteplanering. Den största kundgruppen har varit företagare, kanske helt enkelt för att jag gillar företagare. De är dynamiska, uppfinningsrika och har själva kontrollen över sina liv, det vill säga de låter inte yttre omständigheter sätta stopp för verksamhetslusten och entreprenörsandan.

Till de besvärande yttre omständigheterna hör komplicerade skattesystem, höga skatter och en nyckfullhet i lagstiftning. Det kan gälla Sverige eller andra länder, men det verkar som Sverige ligger längst fram när det gäller dessa tre saker.

Det politiska och ekonomiska tänkandet, eller snarare bristen på ett sammanhängande tänkande, går vi inte in på här. Det får räcka med att konstatera att det beskattas över hövan i Sverige, att landet inte är ekonomiskt effektivt, det vill säga kostnaderna för att ge alla en hyfsad standard är högre än i många andra länder. Små och medelstora företagare beskattas på ett sätt som är ekonomiskt kontraproduktivt. Man avskräcker företagare från att expandera inom landet. Man skrämmer iväg många. Eller inaktiverar dem.

Emigration gav bra ekonomi

Tillbaka till erfarenheterna av emigrationer föranledda av högt skattetryck och av känslan av allmän ofrihet. De flesta som emigrerade gick det bra för, i alla fall ekonomiskt. Men det kan vara svårt för medelålders människor med måttlig utlandserfarenhet, att acklimatisera sig i ett nytt land. Dem som det kanske gick bäst för mentalt, var de som stannade kvar i Sverige men som lade basen för sin ekonomiska verksamhet utanför landet. Ofta då med ett moderbolag i ett land med någorlunda stabil skattelagstiftning och kanske en del skattefördelar. Dotterbolagen finns i många länder, bland dem Sverige.

Min erfarenhet är att de företagare som jag träffade för kanske 10 år sedan eller tidigare, har en långt större verksamhet än vad de skulle ha haft om de helt stannat i Sverige ñ och en större lust till expansion. Ett förvånade stort antal av dem som lite trevande gav sig från Sverige, blev så småningom varma i kläderna. De insåg att ett internationellt företagande inte var så mycket svårare, än att bara nöja sig med den lokala marknaden. Den kategori som emigrerade fortsatte att göra affärer i Sverige vid sidan om sina andra internationella affärer .

Emigrerande företagare kostar arbetstillfällen

Det kostar mycket för Sverige att låta en företagare flytta. Om man räknar i missade arbetstillfällen betyder varje småföretagare som flyttar säkert tiotals missade arbetstillfällen i Sverige. Och nu är antalet emigrationer stigande igen. Även denna generation företagare har insett att Sverige är sig likt och inte kommer att förändras i grunden förrän den nu verksamma generationen har gått i graven. Tyvärr tillhör många av oss den generationen.

När man nu i Sverige inte klarar av att sänka strategiska skatter, det vill säga sådana som slår extra hårt mot företagare, och dessutom försöker förhindra all skatteplanering, förstår man varför företag flyttar utomlands och varför företagare emigrerar.

Anser man att man av politiska skäl måste klämma åt dem som tjänar pengar (i varje fall om de tjänar dem på arbete och inte genom statliga lotterier), vore det bra för landet och för företagarna, om man inte vore så fanatisk när det gäller att stoppa all skatteplanering. För övrigt kan man starkt ifrågasätta om man verkligen måste klämma åt höginkomsttagare. Kravet kommer nog snarare från högljudda grupper som anser sig företräda folket, än från folket självt. (I USA hade man för några år sedan en stark opposition mot ett komplicerat och orättvist skattesystem. Ändå är den amerikanska skatten mycket lägre än den svenska. Någon typ av "flat rate"-skatt, med nollskatt eller kompensation till lågavlönade skulle kunna fungera. (Ack, om det vore så mycket fart på svenskarna att de kunde slåss för en sådan fråga.)

Positiva effekter av skatteplanering

Företagaren törs ta större risker om denne har reserver utomlands att ta av. Räddhågsenhet leder inte till expansion av företag.
Företagaren lär sig att bli internationell. Genom detta blir han/hon mycket duktigare som företagare och kan expandera.
Företagaren som kan skatteplanera, om nu inte skattesystemet blir rimligare, emigrerar ej lika gärna.
Företagaren känner sig mindre utnyttjad och blir därmed mer produktiv.

Detta är i alla fall mina erfarenheter från många års arbete med emigrationer och bolagisering.

Det är väl känt, även på regeringsnivå, att det bara är gruppen mindre och medelstora företag, som kan erbjuda nyanställningar i ett märkbart antal och i stora delar av landet. För att göra det behöver de frihet och vettig beskattning. Den som har lyssnat på nyheterna om Perssons och LO:s förslag om hur arbetslösheten skall kunna minskas genom att öka avgifter och skatter, inser att läget knappast är ljust.

Du behöver inte alltid gömma dig när du skatteplanerar

Det torde inte föreligga något problem att sätta upp ett engelskt holdingbolag, att själv äga aktierna och låta detta bolag starta ett svenskt bolag, där du ges i uppdrag att bedriva verksamheten. Utdelningarna från det svenska bolaget till det engelska belastas inte med någon kupongskatt. Enbart svensk aktiebolagsskatt på 28 procent betalas. Vid stora vinster sker en beskattning i England på 2 procent därutöver. Det engelska bolaget kan hålla inne med utdelningar till dess du flyttat till lämpligt land. Ej heller kan jag se några hinder för att du sätter upp ett vanligt bolag i England. Till detta bolag lånar du kapital mot marknadsmässig ränta (i kalkylen måste man ta hänsyn till kostnaderna för skatt på ränteinkomsterna). UK-bolaget investerar på ett klokt sätt i värdepapper (vilket förutsätter att du själv är skicklig på området). Beskattning sker i England, men med lägre skattesats än i Sverige. Samma sak med utdelningen. Behöver du sedan pengar under årens lopp kan UK-bolaget betala tillbaka lånet.

Ett ännu bättre alternativ kan vara att ersätta det vanliga UK-bolaget med ett bolag (ägt av en stiftelse/trust) inregistrerat i ett land med ingen eller ringa skatt .

Funderingar kring det goda samhället

Jag är inte rätt person att på djupet gå in på hur det goda samhället borde se ut. Jag tänker alltför mycket i frihets- och ekonomiska termer. Men jag skall försöka. Jag ser tre sorts samhällen som kan vara goda, vart och ett på sitt sätt:

1) Det familjecentrerade samhället där det allmänna står för infrastrukturen såsom kommunikationer, skolor och tillgänglighet till sjukvård. Familjen tar eget ansvar för ekonomi, pensionssparande, sjukvårdsförsäkringar etcetera. Många samhällen i Asien har en sådan struktur, oberoende av om de är demokratiska, semidemokratiska eller diktaturer. Fördelen med samhällsformen är att man får en stor solidaritet inom (stor-) familjen och att individen själv kan forma sitt öde inom de ramar familjen ger. Under förutsättning att samhället är ekonomiskt starkt, och att det har god kvalitet på bland annat utbildning och sjukvård, kan det vara ett gott samhälle som är arbetsmotiverande, ansvarskännande och medmänskligt. Individens frihet begränsas av familjen, men samtidigt medför ansvaret för sig själv och andra (som går att identifiera) att man får en känsla av delaktighet och betydelse.

2) Konkurrenssamhället, typ det amerikanska eller brittiska, som är en fullt utvecklad demokrati och ekonomiskt livskraftigt. Denna typ av samhälle har kritiserats för att det medför stora klasskillnader, att det är ett samhälle för vinnare ñ och att förlorarna inte kan tillgodogöra sig de friheter som de liberala idéerna skulle medföra. Samhällstypen kan sägas vara arbetsmotiverande och ansvarskännande inom kärnfamiljen ñ för dem som är någorlunda ekonomiskt och utbildningsmässigt framgångsrika. Till detta samhälles styrka hör att det har format stora och livskraftiga ekonomiska enheter som även utgör bålverk för demokratin. Det verkar ha förmåga att agera internationellt både genom sin ekonomiska styrka och sin ideologi ñ som kan vara medmänsklig när den är som bäst.

3) Slutligen har vi den typ av samhälle som Sverige och de flesta länder i det utvecklade Europa tillhör: "välfärdssamhället". Ett samhälle där staten har övertagit eller försöker överta många av familjens funktioner mot att familjen överlämnar den ekonomiska makten till staten. Individen blir beroende av statens fördelning av skatteintäkterna. Liberalt är ett sådant samhälle inte, eftersom det inkräktar på individens frihet, inte bara genom höga skatter utan också genom detaljreglering av individens liv. Huruvida detta samhälle är arbetsinspirerande tål att diskutera.

De olika institutionernas särintressen, såsom viljan att behålla makten och utöka denna, har medfört en stor offentlig sektor. Inte för att den behöver vara så stor. Den existerar för sin egen skull. Individen har ändå fått en sorts frihet. Staten har övertagit ansvaret för försörjning av den äldre generationen och likaså kravet på individen att i rimlig utsträckning kunna ansvara för sin egen försörjning. Systemet är till ringa del belönande för den som vill anstränga sig .

Gemensamt för samhällstyperna

I alla tre samhällstyperna arbetar många efter bästa förmåga och den personliga friheten är begränsad i olika avseenden. I de två första samhällstyperna tillgodoses den personliga friheten bäst, men bara för dem som är någorlunda ekonomiskt framgångsrika. Inget av samhällena är bra när det gäller dem som inte kan hävda sig.

Att hävda sig kan vara så enkelt som att få ett arbete. En god intellektuell och arbetsmässig förmåga är inte tillräcklig för att få arbete. Där är den europeiska samhällstypen sämre än konkurrenssamhället när det gäller att hålla nere arbetslösheten, som i sin tur beror på stelbenthet och bristande anpassningsförmåga till en föränderlig omvärld. När det gäller det familjecentrerade samhället är arbetslösheten svårmätbar eftersom familjen utgör en enhet där några är försörjare och andra bidrar på andra sätt .

Min egen idé om det goda samhället

Jag tror på en variant av det amerikanska samhället. Det är en demokrati. Det har en ideologi. Det har en förmåga att agera. Beskattningen är inte sådan att den berövar medborgarna det egna initiativet.

Dess svaghet är att alltför många befinner sig under the poverty line (som för övrigt ligger högre än vad många svenskars inkomster gör). Konkurrensen om den politiska makten gör att man tillgriper alla medel som ger röster för att tillskansa sig makten. Det leder till barbari såsom dödsstraff och "hårda tag" mot brottslighet, vilket delvis kan förklaras av den amerikanska historien. De hårda straffen har inte kunnat visas leda till lägre brottslighet; det råkar bara vara så att vanligt folk vill ha dem. Hur ett samhälle agerar mot sina utsatta medborgare demonstrerar graden av godhet och medmänsklighet.

Grundförutsättningen för ett gott samhälle är en tillräckligt god ekonomi. Då kan man kanske ordna resten. Vad man önskar sig ñ och det är inte bara mina egna ord ñ är att det gick att skapa ett samhälle mitt emellan de två ytterligheterna: det amerikanska samhället med sin livskraft och det europeiska välfärdssamhället, som kan vara omtänksamt. I det förra fallet får man ge mer till de sämst utsatta och ta bort barbariet. I det senare fallet måste man banta den enorma offentliga sektorn och begränsa de tungfotade fackföreningarnas motstånd till förändringar.

Det är något man kan önska sig. En karismatisk ledare med en disciplinerad förvaltning bakom sig skulle kunna åstadkomma det. Irland och England ligger inte så tokigt till för detta. För att lyckas behöver man övertygelse. Det är en fråga om självkänsla och stolthet hos en nation också. I denna självkänsla kan det ligga en solidaritet med andra länder. Finlands när det gäller EU och USA:s när det gäller världen. Det är möjligt att den familjecentrerade modellen, när den demokratiseras och utvecklas, blir den som är minst kompromissbetonad. För mig framstår det som viktigt att ha kontrollen över mitt eget liv, även till priset av att jag måste ta ett stort ansvar för mina närmaste.

Det är alltså svårt att visa på hur det ideala samhället skall se ut. Om vi skall säga något om de nuvarande formerna, så är det egentligen förvånande hur många människor, i jordens alla länder, som har det bra eller hyfsat. Då menar jag inte bara i ekonomiska termer. Pessimisten pekar naturligtvis bara på eländet och påstår att ingenting är bra förrän alla har det bra. Låt det vara en strävan men, njut av livet där det går och när det går, under tiden .

Skapa dig ditt eget goda samhälle

Jag vore väl inte den jag är, om jag inte propagerade för min egen version av det goda samhället. Det finns en grundregel för att få uppleva ekonomisk frihet och samtidigt göra rätt för sig: Bo i ett land, arbeta för ett bolag i ett annat land och utför ditt arbete i alla andra länder än det du bor i och där bolaget finns. Då kan du uppnå de flesta fördelarna på det privata planet, vilka annars kan vara svåra att uppnå i någon av samhällsformerna ovan.

Det goda samhället får bli din definition. Var du vill bo och där du tycker att invånarna beter sig som goda medmänniskor.
Det liberala samhället, alltså där man värnar om individens friheter, är inte lätt att hitta. Framför allt måste du ha det hyfsat ekonomiskt (det räcker med en måttligt beskattad vanlig lön) för att kunna tillgodogöra dig friheterna.
Det inspirerande samhället. Det är också ditt val, men en semesterort vid Medelhavet är kanske inte inspirerande för alla.
Det arbetsmotiverande samhället. Det är varje samhälle där du kan göra det som du tycker om att göra, och få behålla en väsentlig del av lönen för din ansträngning.
Det ansvarskännande, medmänskliga och vackra samhället. Även här hänger det på dig. Tar du ansvar för fler än dina allra närmaste? Är du beredd att delta i samhällslivet för att göra samhället bättre och vackrare? Det kan vara svårt utomlands, men det behöver inte vara märkvärdigare än att vara med, mer eller mindre aktivt, i skolföreningar eller föreningar som hjälper dem som har det besvärligt.

Det är din sak hur du vill arrangera ditt liv. Jag kan bara visa hur du kan uppnå de ekonomiska fördelarna genom att etablera dig utanför Sverige, om du är missnöjd med landet. Du kan ta uppdrag i Sverige och i andra länder. För att det skall lyckas måste du ha ett internationellt yrke och kunna omplantera dig i en annan kulturell och språklig miljö.

link

Kurs mot Friheten

Skälen till att skatteplanera

Innehåll