Att sätta upp royaltybolag

Tyvärr är många kreativa entreprenörer dåliga på att planera för framtiden, både när det gäller att bygga upp varumärken och att lägga kontrollen av dessa varumärken skattemässigt riktigt. De större företagen hanterar varumärken långt bättre, dels av resursskäl för att de kan ha anställda med specialkompetens på området, dels för att de inser att börsvärdet är beroende av ett varumärkes styrka och förmågan att försvara det egna varumärket.

 

Nu gäller det ovan sagda inte bara varumärken utan även till exempel patent, franchising- och andra koncept, copyrights, metoder för tillverkning eller utbildning samt programvara. Alla dessa kategorier kan utvecklas, läggas i separata bolag och licensavgifter kan tas ut från dem som nyttjar sig av rättigheten. Det är inget som hindrar att rättigheten säljs till ett utländskt bolag, bara försäljningen sker till marknadsmässigt pris. Detta pris kan vara mycket lågt i inledningsskedet. Skattemyndigheten har ej någon rätt ñ vilket gäller vid andra typer av affärer också ñ att diskriminera ett utländskt bolag, det vill säga att särbehandla det på ett negativt sätt.

De flesta mindre eller medelstora företagarna har ej kunskaper för att själva utveckla till exempel ett franchisingkoncept. De förstår ej heller den ganska komplicerade juridiken kring licenser och royaltyavgifter. Det finns emellertid företag specialiserade på att just utveckla varumärken och koncept, likväl som det finns jurister som är specialiserade på frågor kring royalty.

Vikten av ett varumärke

Vad är kronan i ett företag? Vad är det som konstituerar en företagsidé? Vad är det som överlever även om företaget dör ñ det som är företagets själ? Det är varumärket!

Titta på Sverige som är en spegling av världen. Utan varumärket Hennes & Mauritz skulle familjen Persson ha en liten butik där man sålde diverse kläder. Ikea-Kamprad skulle ha trevligt med sina grannar när de kom och hälsade på i hans lilla möbelbutik. Gevaliafamiljen skulle hålla på med något annat. Saab skulle vara ett halvt, men milt, svärord. För att inte tala om alla utländska eller snart utländska märken som McDonalds, Coca Cola, Apple, Leviís, Ericsson, Volvo, ICA, Bang & Olufsen, Mercedes, Rolex med flera. Företagen vore ingenting utan sina varumärken!

Man kan tycka att det är den moderna ungdomen som står för varumärkeshysterin. Sanningen är snarare den att stordriften kräver identifikation: varumärken. Det moderna samhällets samlade och utvecklade marknadsföringskunnande har gjort varumärket till en grundpelare i marknadsföringen. Utan varumärken vore det omöjligt att skapa efterfrågan på en viss produkt, om man inte har monopol på produkten. Därför är varumärkena så enormt värdefulla. Därför är de ett företags viktigaste tillgång. Därför ska de skyddas. Från giriga kreditorer, från vill-vara-gud-allsmäktiga stater och från alla andra illvilliga fingrar. Skapa, skydda och bevara varumärket! Registrera det! Se till att det skyddas för dig och dem du vill gynna!

Det krävs insatser för att ett varumärke ska bli etta eller tvåa inom ett segment. Men då är det värt pengar, mycket pengar. I rätta händer går det då att använda både inom dess ursprungsområde och inom andra områden. Vi väntar bara på att Gevalia ska komma med tuffa friluftskläder, eller varför inte Gevalias klätterutrustning? Hennes & Mauritz glasögonbågar i titan skulle vara en succé. De franska modehusen var tidigt ute med att använda sina välkända namn till att göra de stora förtjänsterna på biprodukter som parfymer och accessoarer.

Det finns människor som kan bygga upp ett varumärke och vidmakthålla dess värde. Det är mycket en fråga om rätt marknadsföring. Klarar man detta går resten nästan av sig självt. I varje fall lättare. Och lyckas man, ska skyddet av ett varumärke också göras riktigt i alla avseenden. Lämplig juridisk person ska vara ägare av varumärket .

De skatte- och skyddsmässiga möjligheterna kring ett varumärke

Utbetalning av royalty är ett sätt som multinationella bolag använder för att överföra vinster från en jurisdiktion till en annan. Royalty är, liksom ränteutbetalningar, betalning för utförda tjänster: i detta fall för patent, varumärken, copyrights, franchisingkoncept och dylikt ñ så kallade immateriella rättigheter. Royalty är, liksom ränteutbetalningar och utdelningar av vinst, ofta föremål för källskatt i betalarens hemland, men skattesatsen är ofta sänkt genom ett dubbelbeskattningsavtal.

För att förenkla administrationen av immateriella rättigheter(denna term används för att täcka det slags egendom som kan ge upphov till royalty) och för att dra fördel av möjligheterna till skatteplanering, kan licensbolag uppsatta i ett offshorecentrum användas. Sådana bolag kan sättas upp för att vara ägare (licensgivare) till egendom, som används i annan jurisdiktion och för vilka licenser (och underlicenser) garanteras mot en periodisk betalning, en royalty. Genom att sätta upp ett licensbolag i en lågskattejurisdiktion och dra fördel av dubbelbeskattningsavtalen kan royalty ackumuleras eller betalas tillbaka till moderbolaget; detta medför en sänkning av den totala skatten. Kedjan kan vara: ägare, licensinnehavare, underlicensinnehavare och användare, och med licensinnehavare och underlicensinnehavare som licensbolag.

Licensbolag i offshorecentra utgör en kontinuerlig utmaning för multinationella bolag som använder sådana och för skattemyndigheterna, som noggrant granskar dem vad gäller skatteflykt. I vilket fall som helst är de föremål för komplicerade skatteöverväganden.

För att kunna välja den bästa lokaliseringen för ett licensbolag kan man börja med att utreda de källskatter som tillämpas, när man betalar ut royalty från en högskattejurisdiktion till ett offshorecentrum. De flesta länder uppbär källskatt på royalty. Nätverket av beskattningsavtal måste studeras.

Utbetalningar enligt dubbelbeskattningsavtal kan dessutom vara osäkra. Dubbelbeskattningsavtal innehåller ofta en klausul mot skatteflykt ñ speciellt när det gäller räntor och royalty ñ så att den paragraf som tillåter lägre eller ingen skatt på royalty inte ska gälla om huvudsyftet, eller ett av huvudsyftena, hos den som befattar sig med uppsättningen eller överlåtelsen av rättigheten eller egendomen i fråga, är att dra fördel av denna klausul genom denna uppsättning eller överlåtelse.

Den struktur som mestadels rekommenderas under dessa omständigheter är att ett bolag i offshorecentret faktiskt äger rätt till egendomen och är den slutliga mottagaren av inkomsten från royalty. Detta bolag överlåter en licens för alla eller en del av sina rättigheter till ett bolag i en jurisdiktion, som erbjuder skydd i form av ett nätverk av dubbelbeskattningsavtal. Detta bolag i sin tur överlåter en underlicens till de verksamma bolagen. Det finns skäl till att vara mycket noggrann vid utfärdande av underlicenser. Skattemyndigheterna försöker att se igenom varje konstruktion som anses ge otillbörlig skattefördel till någon. (Enligt min uppfattning kan otillbörlig skattefördel definieras som en situation då den som äger rättigheten inte tvingas avstå från en otillbörlig del av inkomsten till staten.) .

Att bygga och behålla varumärkets position

Att bygga varumärken är en fråga om strategi och uthållighet. När man en gång har lyckats, återstår samma ansträngning att behålla positionen eller att återerövra den. När positionen verkar som säkrast, har nedgångsfasen börjat. En känsla av oövervinnlighet och säkerhet har spritt sig inom organisationen, vilket snart konkurrenterna utnyttjar. Många kända varumärken är redan klara med återerövringsfasen, till exempel IBM och GM, men giganten Kodak kämpar fortfarande för att återge märket dess forna glans av att vara världsbäst. Den rollen togs över av Fuji. Teknikförändringar var också en utmaning inom fotobranschen. Skulle man satsa på den gamla kemiska processen eller den nya digitala? Lösningen var att satsa på bilden, oberoende av hur den kommit till. Att återerövra marknaden bestod i att göra konceptet klart, att effektivisera kostnadsmässigt och att återigen bli bäst tekniskt och produktionsmässigt. Vad som nu väsentligen återstår är att också bli bäst marknadsföringsmässigt.

Exemplet visar att det viktigaste en franchisinggivare och/eller varumärkesinnehavare har att göra efter att ha placerat sig på marknaden, är att aggressivt försvara och utveckla sin position.

Om affärskonceptet och varumärket är distinkt och uttalat, talas det om ett franschisingssystem. Ägaren av franschisingskonceptet tillhandahåller detta till ett antal franchisetagare mot ersättning och avtal om en hög grad av följsamhet. McDonalds är antagligen det mest kända exemplet på framgångsrik världsomspännande franchising. Organisationer kan vara utformade som kedjor. De kan också byggas upp kring ett franchisingkoncept.

Nu skall man inte förledas att tro att man måste vara jättestor för att ett franchisingkoncept och varumärkesbyggande skall vara något att satsa på. Tvärtom, det finns exempel på utbildningsföretag som bara tagit några månader på sig för att renodla sin utbildningsidé, dokumenterat och registrerat den och sedan sålt rätten att använda konceptet till ett fåtal användare. Resultatet har varit mångdubbelt ekonomiskt utbyte som belöning för initialansträngningen. Författaren känner till många företagare som sålt sina patent till utländska företag. Ännu fler utvecklare av programvara har gjort detta. Samma resultat; mångdubbelt ekonomiskt utbyte och detta inte bara beroende på skattevinsten.

Det börjar snart att bli svårt, om än inte omöjligt, att kunna sälja någonting om inte produkten är uppbyggd kring ett varumärke. Den vanligaste anledningen till att satsa på egna varumärken är för att skapa kundlojalitet, erhålla högre marginaler samt att skapa en bättre förhandlingsposition gentemot producenter .

Den praktiska haneringen av rättigheter

Det finns flera länder som är lämpliga för hantering av royalty. Välkända i sammanhanget är Holland och Schweiz och gärna då i kombination med andra bolag, uppsatta i till exempel Nederländska Antillerna eller Belgien. Hongkongbolag börjar också att bli intressanta i sammanhanget. Andra lämpliga jurisdiktioner är England och Malta, men det finns ytterligare länder som kan vara intressanta. När det gäller Engelska bolag, kan de oftast kombineras med bolag uppsatta i lågskatteländer. En möjlighet är den som beskrives nedan.

Det finns i huvudsak två skäl till att använda sig av licensförfarande. Båda bygger på att skjuta upp skatten. Ett svenskt bolag som betalar royalty till ett engelskt bolag, som äger rättigheterna, behöver ej betala källskatt på royalty. Den engelska bolagsbeskattningen är lägre än den svenska och man får alltså ett större kapital att arbeta med. Det andra skälet bygger på att man skjuter upp skatten inför en framtida utflyttning från Sverige, då man kan tillgodogöra sig samtliga inbetalade royaltybelopp med liten eller obetydlig skatt. Detta kräver naturligtvis en viss planering, vart och hur man flyttar.

En mer skatteeffektiv lösning är att den rättighet, som det gäller, överlåtes till ett utländskt bolag som klienten själv har initierat. Detta bolag blir då rättighetsinnehavare och kan överlåta rättigheten till ett royaltybolag i ett land med lämpliga dubbelbeskattningsavtal att mottaga royaltybetalningar från Sverige eller andra europeiska länder. Det finns företag som är specialiserade på att hantera royalty på uppdrag av det ursprungliga royaltybolaget. Juridiken kring det hela är lite intrikat men kan hanteras utan större risk för bakslag.

De stora fördelarna med förfarandet är:

• Att man slipper risken att någon skattemyndighet börjar undersöka om det finns ägaridentitet mellan royaltybolaget och det ursprungliga rättighetsbolaget. Om man skulle misstänka att det är så, och klienten inte kan bevisa motsatsen, beskattas transaktionen vanligen med bolagsskatt. Med ovan nämnda upplägg är det enkelt att visa att något gemensamt ägarintresse ej existerar mellan de två bolagen. Största risken är att landet, från vilket royalty utbetalas, vill ta ut källskatt under förevändning att utbetalningen skulle ha gått till den "egentlige" ägaren till rättigheten. Metoden med underlicenstagare kan ersättas med mer avancerade lösningar.
• Att det svenska bolaget, eller bolag från andra länder, betalar royalty till ett väl etablerat företag där man är specialister på att administrera royaltyn.
• Att kostnaden för att hantera royaltyn är låg och känd.
• Att jurister och annan kunnig personal som har vana att hantera royaltybetalningar finns i nämnda royaltybolag. Det brukar också gå att få hjälp med att utveckla en affärsidé till ett koncept som berättigar till royaltyintäkter. Detta gäller såväl varumärken, koncept och copyrights, såsom programvara och patent.
• Att de skattemässiga lösningarna är många, men det viktigaste är att ta tillvara en affärsidé och göra den till ett värdefullt koncept.

Innehåll

• Förord
• Inledning
• Skälen till att skatteplanera
• Skatteplanering för morgondagens värld
• Att låta utländska bolag vara ägare
• Att sätta upp royaltybolag
• Att driva affärsverksamhet från utländska bolag
• Andra intressanta bolagsformer
• Att hantera svenska realisationsvinster
• Att låta utländskt bolag öppna depå i Sverige eller i annat land
• Att sätta upp representationskontor i Sverige
• Att undvika den svenska förmögenhetsskatten

 

• Att skapa kombinationsstrukturer
• Att bedriva internethandel
• Truster, stiftelser och andra ägandeformer
• Att arbeta för utländskt bolag i Sverige
• Moms och momsregistrering
• Arbeta hälften så mycket, tjäna dubbelt så mycket
• Emigration
• Sexmånadersregeln bra redskap för uppdrag utomlands
• Framtiden när det gäller skatter
• Baksidan
• Utförsäljning av Skatteplanera i den nya ekonomin