Utlandsjuristen

Kurs mot Friheten

Att bedriva internethandel

Internethandel är ett omfattande ämne, men jag vill här begränsa ämnet till den handel, där affärsavsluten faktiskt sker via Internet, det vill säga man beställer varan - och kanske även betalar den - via ett formulär eller e-mail. Detta är en stor begränsning, eftersom Internets roll som marknadsföringsorgan sannolikt är lika viktig. Många företag visar sina produkter eller tjänster på Internet, medan avsluten sker vid personligt möte eller per telefon. Telefonen och det personliga mötet kommer ofta in för att omfattande konsultationer med säljare kan vara nödvändiga för ett affärsavslut. Internet används med stor framgång för att kommunicera med en ganska fast kundgrupp, till exempel återförsäljare av bilar.

link

Internet har här en stor roll, men avsluten sker ofta utanför nätet. Det är kanske bättre att beteckna den senare typen av verksamheter som marknadsföring.

Internethandel och marknadsföring via Internet finns för att metoden är effektivare än tidigare metoder. Det är egentligen en självklarhet. Utvecklingen går emellertid lite för snabbt. Många gamla metoder är bra och kan kombineras med Internetmediet.

En intressant sak är att webbsidor som liknar tidningssidor har börjat dyka upp ñ och jag tänker då inte på pdf-sidorna. Varumärkets betydelse ökar allteftersom marknadsförings-kunnandet och koncentrationen av ekonomiska resurser och kunskapsresurser ökar. Detta gäller i än högre grad på Internet. Där är en profil ett måste i det långa loppet. Varumärket får gärna överensstämma med domännamnet.

En viktig sak som nonchaleras av allt för många som går in för webbhandel är: Om du har en webbsida för att bedriva handel, måste du stå bakom disken! Handeln sker i realtid, liksom i lanthandeln. Är inte svar och leveranser snabba så hör du inte hemma på nätet. Vad som här nedan behandlas eller snarare skissas på, är de skattemässiga aspekterna av Internethandel. Jag upprepar vad jag sagt tidigare: Inte en enda affär skall göras utan att hänsyn tas till de skattemässiga effekterna. Det främjar produktiviteten att inte skatta bort resurser. Samhället får sitt, och mer än så, genom att det blir snurr på verksamheten och fler människor arbetar.

Programvara och annat som levereras elektroniskt

Programvara är väl den vanligaste och enklaste produkten att sälja över Internet. Står servern i Sverige och personalen också finns där, är det inget tvivel om att verksamheten skall beskattas i Sverige. Lite besvärligare att avgöra var skattskyldigheten finns blir det, om bolaget som äger domänen ligger utanför Sverige, men om en viss styrning sker från Sverige. Utan att ha några rättsfall att stödja mig på, verkar det rimligt att de i Sverige verksamma personerna får marknadsmässig ersättning för sina insatser och beskattas för dessa. Det utländska bolaget behåller resten och skattar måhända för detta. I realiteten är de människor som sysslar med Internethandel så förtrogna med tekniken, att de kan styra servrar var som helst i världen och knappt lämna några spår efter sig. I varje fall är det svårt att komma dem på spåren, trots IP-adresser och loggfiler. Det gör att skatten i praktiken gärna blir noll, speciellt om servern står i ett skattefritt land. Troligen bryter de ej heller mot några lagar, eftersom det just inte finns någon lagstiftning kring Internethandel.

Allmänt om stater och staters inställning till Internet

I många länder anser man inte att Internethandeln skall beskattas. Beskattning minskar effektiviteten, det vill säga verksamheten expanderar inte lika snabbt och företagen nyanställer inte i lika snabb takt. Det vill säga man får färre fysiska skattebetalare. I Europa är dock inställningen den att all verksamhet skall beskattas, även om det får negativa effekter både när det gäller den ekonomiska effektiviteten och tillgången på arbetstillfällen. Det är svårt att avgöra om bakgrunden till detta har att göra med ideologiska skäl eller om det huvudsakligen handlar om bristande ekonomiska insikter. Den som tycker att momsfrågor är intressanta i sammanhanget kan gå till kapitlet Moms och momsregistrering.

Betalning med kontokort

En seriös etablering av handel på Internet kräver att köparna kan göra säkra betalningar med kontokort. Att upprätta en säker förbindelse är inte speciellt svårt. De bedrägerier som sker över Internet där någon använt en annan persons kontokort, beror oftast inte på att denne plockat upp numret på Internet. Det är sannolikt vanligare att man får tag på en "slip" och därifrån tar nummer, namn och giltighetstid. Sedan är det fritt fram att handla över nätet till dess kontokortsinnehavaren får sitt kontoutdrag.

I de flesta fall är kontokortsföretagen mycket samarbetsvilliga när det gäller att betala tillbaka pengar för köp som inte kontokortsinnehavaren har gjort. Det blir i slutändan den som levererat varan som får stå för kostnaden, vilket är något att tänka på när man börjar sälja över Internet. Kostnader för bedrägerier kan uppgå till rätt många procent av omsättningen om man har otur.

Dollarns ställning på Internet är om möjligt ännu starkare än i den vanliga handeln. Orsakerna är flera. USA-marknaden är den absolut största marknaden för handel via Internet. 70 procent av alla transaktioner på nätet görs av amerikaner med kreditkort. USA:s andel kommer att minska de närmaste tre åren och sjunka till under 50 procent, varav den största ökningen kommer att ske i Europa, enligt undersökningar.

I praktiken är de flesta företag hänvisade till USA för att kunna göra dollartransaktioner. Det finns i princip två alternativ: antingen att kontraktera ett serviceföretag som gör transaktionerna åt dig mot en avgift, eller att sköta det hela i egen regi. Om du väljer att sköta din egen fakturering krävs ett amerikanskt bolag, amerikansk kontorsadress och telefon för att en amerikansk bank ska tillåta dig att deponera kreditkortsintäkter. Förutom detta tillkommer också kostnaden för att sätta upp en säker webbplats ackrediterad av något av de större kvalitetsföretagen, till exempel Verisign. Initialkostnaden är relativt hög, men ger dig ökat inflytande och i längden en lägre kostnad. Problemet är att alla banker ser ett så kallat merchant account för kreditkortsfakturering som en bankkredit. Det innebär att du i början har ett tak för hur mycket du kan disponera av intäkterna. Kreditlinjen är i princip alltid kopplad till en säkerhetsdeponering.

Många småföretag har kommit i en situation när affärerna har gått "för bra" vilket innebär att banken fryser en stor del av medlen på kontot för att gardera sig mot krediteringar. Kostnaderna är 5-6 procent på försäljningssumman samt en månatlig avgift på ett par hundra dollar. Det kostar 8 000ñ9 000 dollar att sätta upp faciliteten och förutom de nämnda månatliga kostnaderna tillkommer även kostnaderna för det nödvändiga bolaget, telefonlinje, VeriPhone säkerhetssystem, kontorsadress etcetera. Denna kostnad rör sig om cirka 2 500 dollar per år. Servicen finns bland annat för Visa, American Express och Mastercard. Det är inte billigt, men kanske den enda möjligheten för många Internetföretag.

Det andra alternativet är att låta ett serviceföretag sköta din fakturering. I praktiken är det de som säljer din vara eller tjänst mot slutkunden som är din återförsäljare. De debiterar, tar emot medlen, och skickar dig pengarna efter att de dragit av en serviceavgift. Skattemässigt är avtalet mellan dig och serviceföretaget kristallklart. De skattar för sin intäkt i USA exempelvis och du skattar i ditt bolags jurisdiktion. I praktiken kan du använda dig av till exempel ett Gibraltarföretag och ta emot intäkter utan skattekonsekvenser.

De flesta serviceföretag finns i USA av naturliga skäl. Avgifterna är generellt höga och ligger mellan 8ñ15 procent av fakturerat belopp. Utöver detta tillkommer en reservfond där ytterligare 10 procent hålls inne i sex månader som säkerhet mot eventuella krediteringar. De flesta företag har också en väntetid på 30ñ60 dagar innan de skickar din del av intäkten. Även kanadensiska serviceföretag av denna typ har börjat dyka upp. De är billigare och skattemässigt och hanteringsmässigt kan Kanada vara att föredra framför USA när det gäller insyn och skattemyndigheternas attityd. Kombinerat med till exempel ett offshorebolag inregistrerat på Bahamas och ett engelskt bolag kan betalningslösningarna ovan vara ett bra alternativ för Internetentreprenören.

Finansiella tjänster

Här finns idag "allt" från vanlig bankverksamhet, försäkringsmäkleri, aktiehandel, factoring etcetera. Det finns inte så mycket att säga skattemässigt om detta, mer än vad som sagts ovan. Är verksamheten stor, sker beskattning i de länder där den bedrivs. Det är inte otänkbart, vid en utbredd internationell verksamhet, att den största vinsten görs i det land som har lägsta skatten. Om verksamheten är begränsad och i form av ett internationellt nätverk kan det vara svårt att se var och hur beskattning skall ske ñ och framför allt svårare att driva in skatten.

Kunskapsförsäljning och konsultverksamhet

Det är inget tvivel om att nätet ger strålande möjligheter till både interaktiv utbildning och konsultverksamhet. Det är heller inget tvivel om att många som arbetar med denna typ av verksamhet kan bo och verka från länder med låg eller obetydlig skatt. Det känns ju bättre att behålla 95 procent av inkomsterna än 30ñ35 procent. Vad som sägs om kunskapsförsäljning kan också fungera vid vissa former av konsultverksamhet. Mycket kan göras över nätet. Resten kan göras vid besök i Sverige, bara man inte är i Sverige mer än sammanlagt halva året. Helst skall man kunna bevisa detta också genom att bokföra sina resor och spara flygbiljettens stam. Personligen är jag rätt säker på att både kunskapsförsäljningen och konsultverksamheten kan utvecklas oerhört mycket mer genom att man använder sig av nätets möjligheter och försöker att finna nya former att verka. Kostnadsfördelarna är stora om man kan finna de rätta formerna. Den som arbetar med utbildning och konsulting bör inte utgå från de egna skattevinsterna, utan tänka i kundernas banor. Hur kan det göras billigare och bättre över Internet?

Nätverksförsäljning

Det här är ett roligt kapitel. För den som tycker om att sitta hela dagarna framför en dator bör det gå att skapa ett nätverk av säljare och köpare samt koppla samman dem. Det finns några sådana nätverk för allmänheten, där man annonserar vad man vill sälja eller köpa i en elektronisk tidning. Men jag tänker inte i första hand på det i denna sammanställning. Jag avser hur man till exempel letar upp ett mindre kraftverk i Finland och säljer det till Kina och tar fram riskvilligt kapital. Och inte bara det, man letar fram montörer, fixar transporten, ordnar med en supervisor och voila, verket snurrar så det gnistrar om det på den nya platsen. Med rätt behandling av tangentbordet och förmåga att bygga affärsnätverk kan man tjäna en förmögenhet. Och skatta måttligt. Men det behövs ett oändligt tålamod och stor lust att trycka på tangenter.

Konsumentmarknaden visavi business-to-business-försäljning

Skattemässigt är konsumentmarknaden klarare. Vid business-to- business-handel har man att ta hänsyn till företagens önskemål, inte bara om produkten, utan även hur det skattemässigt skall kunna göras mest fördelaktigt. Om vi bortser från den enklaste modellen, där Svenska A vill köpa vad Svenska B har i lager ñ där det inte går att göra så mycket skattemässigt ñ utan tittar på internationell handel, och just nätverk som nämnts ovan, finns det en hel del att göra. Traditionellt sett blir vinsterna störst där beskattningen är lägst. Det är idag skattemässigt mycket effektivare att arbeta från England än från Sverige, vilket mer än ett storföretag nyttiggjort sig av. Men det finns många varianter.

Fysiska produkter

1. Produktinköp genom import

Snabbheten i mediet måste återspeglas i snabbhet i leveranser. Där tycker jag att många amerikanska företag, men även spanska, är föredömliga. Den beställda produkten kommer med kurir inom någon eller några dagar. Så skall det vara. Placeringen av eventuella lager (många gånger kan leveransen ske direkt från tillverkaren) är en viktig fråga. Effektivitet får vägas mot eventuell skattekostnad. Det finns mängder av offshoreländer som är fria från både vanlig skatt och moms, men där möjligheterna att leverera snabbt är så bedrövliga att man i sammanhanget kan glömma dessa länder. I bästa fall har de telefonlinjer som är bra nog för att ha servern där. På några ställen finns också bra eller i varje fall hyfsade webbhotell. Lite överallt i världen finns företag, som är specialiserade på att lagerhålla och distribuera varor. De tar betalt för sina tjänster men är vanligen inte involverade i betalningsströmmarna. De kan knappast konstituera ett fast driftsställe för att till exempel ett Bahamasbolag anlitar ett distributionsföretag i Sverige. Om så vore skulle beskattning ske såsom av näringsverksamhet med 28 procent i Sverige. Jag kan inte se något fog för detta.

Det distribuerande bolaget har ju i det nuvarande exemplet Bahamasbolaget som en av sina många kunder. Bahamasbolaget har själv varken personal, kontor eller något annat i Sverige. Momsen är en annan historia och där kan behövas ett momsombud, som kan vara det distribuerande bolaget eller en revisions- eller advokatbyrå.

2. Produktinköp genom nationell leverans

Med personlig leverans menar jag inte att den som sitter vid tangentbordet rusar iväg med till exempel ett luftkonditioneringsaggregat under armen och levererar det till en svettig IT-konsult. Jag menar här produkter som är så pass stora eller på annat sätt av den typ att de måste levereras vid dörren. Detta kan ske med användande av postens tjänster eller kurir, men i större skala blir det fråga om att anlita en speditör eller sköta transporterna själv. Det senare gäller till exempel livsmedelshandel. De skattemässiga aspekterna vid denna typ av handel är rätt klara. Här är Internet blott ett verktyg bland andra. Skatt, moms och avgifter skall betalas på samma sätt som för vilken verksamhet som helst i Sverige. Om det är utländska produkter som säljs, kan det skattemässiga läget förändras. Det finns inget som hindrar att en tredje part, någonstans ute i världen, letar fram de produkter som kommer att säljas i Sverige. Endera tar denna tredje part betalt för arbetet på provisionsbasis, eller så bedriver företaget trepartshandel, det vill säga produkten går från till exempel Taiwan direkt till det svenska företaget. Fakturan går till den tredje parten, som gör ett lämpligt pålägg och fakturerar vidare. Mycken handel sker på detta sätt och det är inget som säger att ägaren till det svenska bolaget inte kan vara densamme som för det utländska. Personalen i det utländska bolaget har som funktion att finna produkter för bland annat Sverige och tjäna pengar för det utländska bolaget.

Säkra betalningar på nätet

Okunskapen om säkra betalningar på nätet är ett av de största hindren för ett e-handeln ska ta fart i framförallt Sverige och Europa. Tekniskt är det mesta löst och det finns idag fullt fungerande säkra lösningar. Problemet är framförallt företagens ovilja att ta fram en gemensam standard, vilket avsevärt skulle underlätta för användaren. Revirtänkande är viktigare än kundens behov. Om man tar banker som exempel, måste man ha en dosa för varje Internetbank man är kund i, istället för en enda. I USA har man kommit mycket längre vad gäller samarbete för gemensamma lösningar, vilket också märks genom en snabbt växande e-handel. Många handlar redan på nätet och sköter till exempel investeringar och bankaffärer den vägen, utan att fundera på hur det går till, eller varför man litar på att det fungerar.

När man talar om säkra förbindelser, säkra betalningar och så vidare avser man två saker: Förbindelsen till motparten måste vara säker. Det vill säga, ingen annan än sändaren och mottagaren skall ha tillgång till den information som skickas. Det måste finnas ett sätt att kontrollera vem motparten är. Det är ju inte mycket värt att ha en säker förbindelse om motparten inte är den han utger sig för att vara. Något som kan inträffa genom bland annat falska hemsidor.

De flesta Internetanvändare som handlar på nätet eller använder säkra förbindelser har lärt sig hur man ser att förbindelsen är säker. Det man oftast missat är att kontrollera vem man har sin säkra förbindelse med. För att förklara vad en säker förbindelse är och hur den fungerar, måste vi titta närmare på tekniken. Information som skickas säkert mellan två parter, till exempel från en bank till en bankkund, måste vara krypterad. Kryptering fungerar med hjälp av nycklar, så kallade nyckelpar. Den ena nyckeln kan bara kryptera och den andra kan bara dekryptera. Den senare är dessutom försedd med ett lösenord. Den nyckel man krypterar med kallas för den publika nyckeln och den man dekrypterar med kallas för den privata nyckeln (eller personlig, hemlig e.d.). Den publika nyckeln ger man till alla som man vill ska kunna skicka krypterad information till mig som mottagare. Till exempel till mitt emailprogram eller min webbläsare. Den privata nyckeln, som bör skyddas väl så att ingen annan kommer åt den, använder jag för att dekryptera informationen som jag får. När jag använder min webbläsare för att till exempel sköta mina bankaffärer, byter bankens webbserver (det vill säga den dator som sköter bankens tjänster via Internet) publik nyckel med min webbläsare. På det viset kan man skicka krypterad information fram och tillbaka, som bara kan dekrypteras av respektive part. (I webbläsaren sker detta automatiskt i det här fallet.)

Nu återstår problemet med motpartens identitet. Är det verkligen min bank jag är uppkopplad mot? För att lösa det problemet finns något som kallas digital certifikat. Enkelt uttryckt är det nycklar som bara kan användas av den som certifikatet är utfärdat för. Det sker genom att certifikatet bara kan användas av en viss Internetadress, till exempel/http://www.foreningssparbanken.se. Certifikatet utfärdas av ett företag som kallas Certificate Authority (CA). I dagsläget finns några få sådana företag, varav Verisign är det mest kända. Principen kallas för "implicit trust", det vill säga jag litar på Verisign och därmed på den motpart som har certifikat från Verisign. Ett CA kontrollerar en organisations identitet, men gör ingen ekonomisk kontroll av den.

Eftersom de flesta människor som handlar på Internet inte kontrollerar en webbsidas certifikat, slarvar många företag som säljer via Internet med sina e-handelslösningar. Samtidigt har tjänsteleverantörer av nyckelfärdiga handelsplatser/marknadsplatser inte erbjudit kundföretagen kompletta e-handelslösningar, vilket gör att köparen inte kan kontrollera vem den egentliga motparten är. Både tjänsteleverantörens, kundföretagens och köparens okunskap har gjort att IT-branschen har levererat billiga, men inte fullt ut riktigt fungerande e-handelslösningar till sina kunder.

Hur kontrollerar jag då vem det är som "äger" certifikatet, det vill säga vem jag har en säker förbindelse med? I varje webbläsare som Netscape, Explorer eller Opera kan man i menyn hitta uppgifter om certifikatet. Nedan finns certifikatuppgifter om Boxman som säljer CD-skivor. Uppgifterna kommer från Internet Explorer 5.0 och hittas under arkivmenyn (egenskaper, certifikat). Där kan man bland annat se vem som utfärdat certifikatet och vem det är utställt till. Certifikat kan utfärdas för juridiska personer och privatpersoner. Utöver certifikatet finns det andra institutioner som kontrollerar en organisations identitet. Dun & Bradstreet utfärdar globala ID-nummer till företag och driftställen (till exempel en bankomat) som gör att man alltid kan ta reda på vem ägaren är.

Som Internetanvändare kommer du säkert att se en mängd olika hjälpmedel och produkter som "plånböcker", "pass", smart cards med mera. Oavsett vad de kallas bygger de på samma sak: Om man handlar på nätet eller använder andra tjänster som kräver en säker förbindelse, måste man veta att förbindelsen verkligen är säker samt vem man har den säkra förbindelsen med .

link

Kurs mot Friheten

Att bedriva internethandel

Innehåll